Arbete i Rwanda

Rätten till arbete, rättvisa arbetsvillkor och relaterade frågor Rwanda har ratificerat Internationella arbetsorganisationens (ILO) åtta centrala konventioner. Rwandas lagstiftning förbjuder diskriminering och stadgar lika lön för lika arbete och att arbetsgivaren ska tillgodose de anställdas hälsa, välmående och säkerhet. Lagen garanterar även rätten att grunda och ansluta sig till fackföreningar och arbetsgivarorganisationer, samt till kollektiva förhandlingar och strejk, dock med stränga restriktioner. Lagen reglerar inte rätten att strejka i den informella sektorn. Lagstiftningen gäller lika för både medborgare och migrantarbetare. Rapporter om diskriminering i arbetslivet på grund av kön förekommer. Det finns 29 fackföreningar registrerade i Rwanda, organiserade i tre förbund. Varken föreningsfriheten eller rätten till kollektiva förhandlingar respekteras dock fullt ut. Det finns inga fungerande arbetsmarknadsdomstolar i landet, inte heller några formella mekanismer för att lösa tvister relaterade till diskriminering på grund av medlemskap i fackföreningar. 

Tvångsarbete är förbjudet enligt lag, vilket tillämpas förhållandevis effektivt. Det finns ingen statistik tillgänglig för hur många offer som tagits ur tvångsarbete. Interner arbetar dock ofta under del av sin fängelsetid inom jordbruks- eller infrastruktursektorn. Minimiåldern för heltidsanställning är 16 år, men barn i åldrarna 13 till 15 år tillåts utföra lätt arbete om detta sker inom ramen för ett lärlingsprogram. Lagen, som dock brister i sin tillämpning, förbjuder barn under 18 år att delta i fysiskt skadligt arbete. Barnarbete förekommer, främst i jordbrukssektorn och inom hushållsnära tjänster, men även i småföretag och lätt industri, samt inom bygg- och gruvindustrin. Människohandel av barn för sexuella ändamål förekommer också. Större delen av befolkningen är verksam inom den informella sektorn, vilket inkluderar jordbruk helt eller delvis för självförsörjning. För den formella sektorn är lagstadgad arbetsvecka 45 timmar per vecka, med 18- 21 dagars betald ledighet per år. 

Lagstadgad minimilön skiljer sig åt mellan olika sektorer och det är osäkert i vilken utsträckning den tillämpas. Kvinnor har rätt till tolv veckors föräldraledighet, och män fyra 11 (20) dagars ledighet i samband med födsel. Statistik från Rwandas nationella institut för statistik (National Institute of Statistics Rwanda, NISR) visar att kvinnor tjänar tolv procent mindre än män per månad, om faktorer så som utbildning, erfarenhet, typ av arbete, med mera tas i beaktande. Staten är landets största arbetsgivare och det finns få större industrier eller andra formella arbetsplatser. Diskussion kring företags ansvar för rättighetsfrågor är mycket begränsad. Expropriering av bostäder till fördel för kommersiella byggnadsprojekt har kritiserats av civilsamhällesorganisationer för att inte tillgodose den lagstadgade rätten till överklagan, till adekvat kompensation eller till annan bosättning. 

För mer information, se nedan länk.