Framme

Så äntligen ligger jag nerbäddad på hotellrummet efter en lång resa från Hacksta.

Resan till Rwanda börjar med skjuts till busshållplatsen av bästa grannen Lotta och två timmar senare anländer jag till Arlanda, halv elva fredag kväll. Jag är beredd! Jag ska återuppleva ungdomsresandet och dygna! Det vill säga var uppe hela natten. Planet till Amsterdam som ska ta mig mot Kigali går inte förrän kl. 6.30 följande morgon.

Det här är en konsekvens av att bo långt ut på landet, det är omständligt att ta sig till flygplatser.

Nåväl. En hel flygplats att utforska nattetid! Väl där går stegen raka vägen till Clarion hotellbar för en välförtjänt öl. Där stannar jag tills jag blir utslängd strax före midnatt.

Men tack och lov visar det sig att det finns en annan bar som håller öppet hela natten. Där bir det dock ingen öl utan en stor påse smågodis. Det händer inte ofta att jag köper godis, det gör jag bara när jag dygnar på flygplatser. Så med den i näven letar jag upp en tyst hörna, planterar mig på golvet med dator och uppkoppling. Där tillbringar jag ett par timmar med en av de värre amerikanska såporna.

När klockan slår två och ögonen går i kors och munnen har klibbat igen, reser jag mig, samlar ihop mitt pick och pack och beger mig till incheckningen som ska öppna kl. 04.00. Jag lägger mig på en bänk efter att ha ställt bagaget näst först i kön. Faktiskt somnar jag en stund på den hårda bänken.

Jag vaknar med ett ryck av steg och dovt prassel och tittar upp. Klockan är 03.00 och en jättekö vid incheckningen! Jag prisar min lyckliga stjärna att jag redan ställt dit väskorna och går bort till dem.

Kvart över fyra på morgonen är jag incheckad och klar.

Första etappen avklarad. Men jag behöver dollar till visumet och Forex öppnar inte förrän klockan fem och ligger i Sky City typ 100 mil bort!

Jag hade ju hört på nyheterna om de som missat flyget på grund av alla köer till säkerhetskontrollen, så jag är osäker på om jag skulle hinna växla pengar utan att fastna i dem. Men efter att ha talat med en vakt beslutar jag mig för att ta risken. På snabba fötter ger jag mig för andra gången samma natt tillbaka de 100 milen till Sky City. Väl där, fem i fem säger den snorkiga kassörskan att - Vi öppnat inte förrän fem! Tålmodigt står jag kvar och väntar. Men trettio sekunder i fem klarar jag inte trycket längre utan vänder om som en fånge på Fortet och springer hela vägen tillbaka till min terminal. Och naturligtvis har jag massor av tid efter att snabbt och smidigt kommit igenom säkerhetskontrollen. Etapp två avklarad.

Så har alla kommit ombord och vi ska lätta. Men först ska man bara spola av all snö och is på vingarna. Konstigt att det tar sådan tid. I Amsterdam där jag ska mellanlanda är det redan knappt till nästa avgång. Och nu har vi förlorat en timme. Jag frågar flygvärdinnan och hon säger att det bara är att rusa och hoppas. Vi kommer landa på gate B och jag ska till gate E och jag misstänker att Amsterdam flygplats inte tillhör de mindre.

När vi närmar oss landning tar jag mina grejer och sätter mig helt sonika precis vid utgången, som råkar vara första klass. Vänligt men mycket bestämt ber flygvärdinnan mig att gå tillbaka till min plats, längst bak i flyget, med motiveringen att jag inte är den enda som har bråttom. Tillbaka till den föreställer jag mig hur jag tvingas tillbringa ett dygn på ett trist hotellrum tills nästa flyg till Kigali. Det får inte hända!

Men luttrad som jag är tänker jag inte ge upp. Jag samlar ihop mina grejer och står i startgroparna. Det är en utmaning att från det att planet stannat och alla reser sig i samma sekund, plöja fram i mittgången. Men jag lyckas kasta mig två tredjedelar genom planet innan det tar stopp. När jag äntligen kommer ur flygplanet springer jag som en galning nu säkert 200 mil, och inte bare det, jag måste igenom en inte kö-fri passkontroll också.

Efter att känna svetten lacka under mina fem lager tröjor och nästan kissat på mig kommer jag faktiskt fram i tid till Kigaliplanet!

När jag väl sitter ombord önskar jag att jag skulle njuta av en GT men vill bara ha vatten.

Klockan 19.00 lokal tid landar jag på Kigali flygplats och tar mig igenom passkontroll, visum, hälsokontroll och corona-testning, men utan bagage. Uppenbarligen hann det inte som jag, kryssa sig fram till flygplanet i tid!

Nå väl nu ska det bli skönt att sussa. Resten tar jag imorgon.

Go' natt!