...Ni vet när man sitter en kväll...     En reseskildring från Marie

Ni vet när man en kväll sitter och pratar och vännen Ann (Hageus) berättar om sina resor till Rwanda. Man tänker att det där vore så häftigt att få uppleva, och så säger Ann; häng med nästa gång! Jag är så tacksam, glad och faktiskt lite stolt att vi tog oss för och faktiskt åkte.

Det är svårt att beskriva allt som vi upplevde under den 10 dagar långa resan, men med några få ledord och bilder hoppas jag kunna beskriva några staka känslointryck.

Berg och dalar

Bussresan mellan Kigali och Gisenyi tar några timmar och man hinner se många fantastiska vyer. Det jag först trodde var vild natur, som vi har i Sverige, var mestadels uppodlad, bebodd mark. Det är ett fantastiskt vackert landskap.

Jag såg att mycket av arbetet med odlingar sköttes med handkraft, i princip utan maskiner. Eftersom Rwanda ligger på hög höjd så är temperaturen behaglig, kring dryga 20 grader.

Nyfikenhet

Den första kvällen tog vi en promenad utanför vårt värdshus. Mycket snart insåg man att våra bleka, västerländska framtoning sticker ut i gatubilden. Jag fick ögonkontakt med en lite tjej som gick med sin mamma. Hon stirrade oblygt på mig och när vi passerade varandra passade hon på att känna på min vinterbleka arm. Vi log mot varandra. Ett fint möte.

Jag kände mig vänligt och kanske lite nyfiket bemött av de flesta jag mötte under vår resa.

Resurser

En dag gick vi en vandring i bergen vid Gisenyi. Emellan ett par hus, längs en större gata, började en brant stig som ledde rakt upp för berget. Stigen var tätt trafikerad av getter, skolbarn och "pendlare" på väg till jobbet i stan. Stigen tog oss genom byar, bananplantager, förbi små hus och sockerrörsodlingar. Här bor visst flera av Baho Nezas elever. Deras levnadsstandard är låg, liksom utbildningsnivå. Vi såg mycket vackert under vår vandring men den gav också en stark känsla av hur orättvis världens resurser är fördelade.

Färg

Det är så mycket vackra färger i Rwanda, på hus, kläder, inredning och mat. Det är som när man gått med för mörka solglasögon och tar av dem. Allt blir plötsligt klarare och vackrare. Även dofter, lukter och ljud gav starkare intryck. Jag kände mig så hemma i den färsksprakande miljön.

Färgen och smaken på alla de frukter vi åt! Avokado, mango, bananer… går inte att jämföra med det vi hittar i våra kyldiskar.

Slutligen:

Jag vill rikta ett stort, sort tack till Ann och Mudi som guidade oss under vår resa. Jag fick en djupare förståelse för det viktiga arbete Baho Neza uträttar i Rwanda och vi fick med egna ögon möjlighet att se effekten av deras arbete då vi mötte några tidigare kursdeltagare.